granulomatösa

Granulomatösa är en term som används för att beskriva granulom och granulomatös inflammation, en form av kronisk inflammation. Ett granulom är en samling av makrofager som ofta förvandlats till epiteloidceller, ibland bildar Langhans-typjätteceller, och som är omgivet av lymfocyter och ibland fibroblastiska kapslar. Centrala nekroser förekommer vid vissa orsaker, särskilt vid tuberkulos, och kallas då caseös nekros. Granulomatösa lesioner kan vara aktiva eller inaktiva och kan uppträda i olika vävnader, som lungor, lymfkörtlar eller hud.

Etiologi och patogenes. Granulomatös inflammation uppstår som svar på en persisterande antigen som kroppen inte helt lyckas eliminera. Den är ofta driven av en Th1-dominerad immunsvar med interferon-γ och tumörnekrosfaktor-α som aktiverar makrofagerna till epiteloidceller. Orsaker kan vara infektiösa (tuberkulos, lepra, histoplasmos, svampinfektioner) eller icke-infektiösa (sarcoidos, Crohns sjukdom, vaskulit som granulomatös polyangiit, foreign body-granulom).

Diagnostik och funktion. Granulomatösa processer tas ofta upp i vävnadsbiopsier där mikroskopisk bedömning avslöjar granulomens struktur. Diagnostiken stöds av specialfärgningar och odlingar för att påvisa infektiösa agens (tuberkulos- eller svamporsaker), samt molekylära tester. Klinisk utvärdering kombinerar bilddiagnostik, serologiska tester och anamnes för att avgränsa etiologi.

Behandling och prognos. Behandling är i hög grad beroende av underlying orsak. Infektionsorsakade granulom behandlas med relevanta antimykotika eller antituberkulosregim. Inflammatoriska granulomatösa sjukdomar behandlas ofta med immunosuppressiva medel såsom kortikosteroider och ibland andra immunomodulerande läkemedel; behandling syftar till att kontrollera immunresponsen och utläkning av inflammationen. Progonosen varierar med etiologi och förekomst av organspåverkan.