immunomodulerande

Immunmodulerande, eller immunomodulerande, avser läkemedel eller interventioner som påverkar det medfödda eller adaptiva immunsvaret så att det antingen förstärker eller dämpar immunresponsen. Målet är att styra hur kroppen reagerar på infektioner, tumörer och vävnadsskador samt att underlätta behandling av autoimmuna sjukdomar eller transplantationer. Immunomodulation kan ske på flera nivåer: cellernas aktivering och differentiering, cytokinproduktion, antigenpresentation och kommunikation mellan olika immunsystemskomponenter.

Subgrupper inkluderar immunstimulerande medel som syftar till att öka immunförsvaret, till exempel vissa cytokiner (som interferoner) och adjuvans i vacciner; samt immunosuppressiva eller immunreglerande medel som dämpar immunreaktioner för att förhindra avstötning av transplanterade organ eller behandla autoimmuna sjukdomar. Vanliga läkemedelsklasser är calcineurainhibitorer (t.ex. cyklosporin, tacrolimus), antimetaboliter (azatioprin, metotrexat), mTOR-hämmare (sirolimus), samt monoklonala antikroppar (rituximab, infliximab, tocilizumab). Inom onkologi används immunterapier som stärker immunförsvaret mot tumörer, inklusive checkpoint-hämmare (nivolumab, pembrolizumab) och cellterapier som CAR-T.

Brister och risker inkluderar ökad infektionskänslighet, missriktad eller överdriven immunreaktion och organbiverkningar. Behandlingen kräver ofta noggrann övervakning och individualiserad dosering samt uppföljning av laboratorieparametrar.

Forskning fortsätter att utforska nya immunomodulerande strategier som mer selektivt påverkar immunsvaren och minimerar biverkningar, samt utveckling av kombinationsterapier som kan ge bättre effekt vid olika sjukdomar.