självbegränsande

Självbegränsande är ett svenskt begrepp som beskriver handlingar eller åtgärder där en person eller en organisation medvetet begränsar sina egna handlingar, resurser eller tillväxt. Ordet är en sammansättning av själv- och begränsning och används både som adjektiv (självbegränsande) och som substantiv (självbegränsning).

Inom psykologi och beteendevetenskaper används det för att hänvisa till självreglering och impulskontroll, där individer avstår från omedelbara belöningar eller sätter tydliga gränser för att undvika negativa följder såsom stress, missbruk eller utbrändhet.

I organisationer och samhällsdebatt framträder självbegränsande ofta som frivilliga regler eller mål som syftar till hållbarhet, etik eller säkerhet. Exempel inkluderar företag som frivilligt sätter utsläpps- eller budgetbegränsningar, eller plattformar som inför tidsrelaterade eller innehållsbaserade begränsningar för att skydda användarna.

Inom biologi och ekologi används begreppet bildligt för mekanismer som begränsar organismers tillväxt eller resursutnyttjande.

Fördelar med självbegränsning inkluderar långsiktig hållbarhet, minskad risk samt bättre välbefinnande. Nackdelar kan vara försämrad innovation eller begränsat handlingsutrymme om begränsningarna är alltför restriktiva. Sammanfattningsvis beskriver självbegränsning ett självvald sätt att balansera behov och risker över tid.