Demyeliniserande

Demyeliniserande är en medicinsk term som beskriver processer där myelinskidorna som omger många axoner i centrala nervsystemet (CNS) eller perifera nervsystemet (PNS) bryts ned eller förloras. Myelin fungerar som isolering och snabbaste nervimpulser leds längs dem; när den försvinner försämras eller blockeras impulsöverföringen. Demyelinisering kan vara autoimmun, men även orsakas av infektioner, toxiner, metabola störningar eller genetiska sjukdomar.

I CNS märks demyelinisering ofta vid multipel skleros (MS) och liknande tillstånd, där immunförsvaret attackerar oligodendrocyterna som bildar myelin. I PNS ses demyelinisering vid Guillain-Barré-syndromet och kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP). Skadans utbredning och återhämtning varierar mellan sjukdomar och individer.

Symtomen beror av vilka nervbanor som påverkas och kan inkludera domningar, brännande eller stickande smärta, muskelsvaghet, koordinationsproblem, synnedsättning och generaliserad trötthet. I MS kan attacker (skov) leda till nya eller förvärrade neurologiska tecken, följt av perioder av partial återhämtning.

Diagnostik kombinerar klinisk bedömning med bild- och funktionsstudier. I CNS-demyelinisering används ofta magnetresonanstomografi (MR) av hjärna och ryggmärg; i PNS-sjukdomar görs nervledningshastighetsmätningar och elektrodiagnostik. Lumbalpunktion kan påvisa inflammatoriska tecken i CSF vid vissa tillstånd.

Behandling fokuserar på att dämpa den underliggande immunreaktionen och lindra symtom. Vid MS används immunmodulerande behandlingar och symtomlindring. Vid akuta skov kan kortikosteroider eller plasmapares övervägas. Behandlingen och prognosen varierar beroende på diagnos, skadans omfattning och hur tidigt behandling initieras.