telekommunikationsnätverk

Telekommunikationsnätverk är system av kommunikationskanaler och utrustning som möjliggör överföring av tal, data, bild och video över avstånd. De kopplar samman användare och tjänster via fysisk infrastruktur och styrning, och kan vara offentliga, privata eller hybrida. Nätverken följer ofta en flerskiktad arkitektur där accessnätet kopplar slutanvändare till ett regionalt eller lokalt nätverk, som i sin tur kopplas till ett större kärnnätverk och vidare mot internationella förbindelser.

Viktiga komponenter är transmissionsmedier (fiber, koppar, radiolänkar och satelliter), nätverksutrustning (switchar, routrar, basstationer och optiska noder), samt styr- och hanteringssystem (signaling, nätverksplanering, övervakning). Kundutrustning (CPE) används vid användarens plats. Nätverken ofta byggs av olika segment som når olika tjänster och användningsområden.

Typologiskt finns fasta nätverk som offentliga telefonnät (PSTN) och bredbandsnät baserade på fiber eller koppar, mobilnätverk (2G–5G) och trådlösa bredbandslösningar, samt satellitnätverk för avlägsna eller båglinjer. Många nätverk är offentliga via operatörer men privata nät används av företag och myndigheter för säkra kommunikationer.

Tekniskt innefattar telekommunikationsnätverk flera lager: det fysiska lagret (fiberrör och radiosystem), datalänk- och åtkomstlager (Ethernet, Wi‑Fi, SDH/SONET), nätverkslager (IP, routing) och transport- samt signallager (MPLS, SS7/SIP). Säkerhet hanteras med autentisering, kryptering och överenskomna standarder.

Standards och reglering sköts av organisationer som ITU, ISO, IEEE, ETSI och 3GPP, och regleras ofta nationellt när det gäller frekvenstilldelning, nummerplaner och nätneutralitet.

Framtiden präglas av nätverkssammanfogning och IP‑baserade lösningar, programvarudefinierade nätverk (SDN/NFV), edge‑computing och fortsatt expansion av 5G och fiber. Detta möjliggör nya tjänster, som snabbare bredband, industriell uppkoppling och bättre tillförlitlighet.