uppkoppling

Uppkoppling innebär möjligheten att ansluta en enhet till ett nätverk och därigenom få tillgång till tjänster som Internet, e-post och appar. En uppkoppling består vanligtvis av ett fysiskt medium (kabel, fiber eller radiovåg), en kommunikationsteknik och ett adress- samt routingsystem som gör att data kan skickas mellan enheter.

Olika tekniker används beroende på plats och behov. Fasta uppkopplingar inkluderar fiber till hemmet (FTTH), koaxialkabel och DSL via telefonlinan. Trådlösa uppkopplingar inkluderar Wi‑Fi inom ett lokalt nätverk, mobilnät (3G/4G/5G) och satellit. Lokala nätverk använder ofta Ethernet. Hastighet och latens varierar med teknik, avstånd, belastning och servicekvalitet.

Vanliga mått på uppkoppling är nedladdnings- och uppladdningshastighet i Mbps eller Gbps samt latens i millisekunder. Stabilitet, tillgänglighet och jitter påverkar användarupplevelsen. Vissa uppkopplingar har begränsningar, datakvoter eller teoretiska maximihastigheter som påverkas av nätverksbelastning och avtal.

Kommunikation över Internet använder IP-adresser och ofta DHCP och DNS. Säker uppkoppling innebär kryptering (t.ex. TLS) och ibland VPN-tunneling. Trådlösa nätverk bör skyddas med starka lösenord, uppdaterad programvara och korrekt konfiguration. Vanliga risker inkluderar avlyssning, obehörig åtkomst och skadlig programvara.

Uppkopplingens tillgång är central för samhälle och ekonomi. I Sverige och EU regleras bredbandsutbyggnad, konsumentskydd och principer som nätneutralitet. Tillgång till högkvalitativ uppkoppling ses som viktig infrastruktur för utbildning och arbetsliv.