kryptering

Kryptering är processen att omvandla information som normalt är läsbar till en otydlig form med hjälp av en kryptografisk algoritm och en nyckel. Denna omvandling skyddar innehållet under lagring eller överföring så att endast behöriga kan återfå läsbarhet genom dekryptering. Förutom konfidentialitet används kryptering också för integritet, autentisering och icke‑förnekande, där mottagaren kan verifiera att innehållet inte har ändrats och att avsändaren är riktig.

Det finns två huvudtyper av kryptering. Symmetrisk kryptering använder samma nyckel för kryptering och dekryptering, exempelvis AES och ChaCha20. Asymmetrisk kryptering använder ett par nycklar: en offentlig nyckel för kryptering och en privat nyckel för dekryptering, exempelvis RSA och elliptisk kurva-kryptografi (ECC). Diffie-Hellman används för säker nyckelutbyte utan att överförda nycklar avslöjas. I praktiken används ofta en kombination av båda metoderna för att uppnå säker nyckelhantering och hög prestanda.

Säkerhetsfunktioner som ofta följer med kryptering inkluderar hashfunktioner (till exempel SHA-256) för integritet och digitala signaturer för auktorisering och icke‑förnekande. Kryptering används i protokoll som TLS för säkra webbförbindelser, i e-post och i lagring av filer. Lämpliga lägen för blockkryptering, såsom CBC eller GCM, påverkar säkerhet och prestanda.

Nyckelhantering är central: nycklar måste skapas och förvaras säkert, bytas regelbundet och skyddas mot obehörig åtkomst. Standarder och riktlinjer från bland annat ISO/IEC och NIST vägleder algoritmval och nyckellängder. Framtida hot som kvantberäkningar driver utvecklingen av post‑quantum‑kryptografi.