webbförbindelser

Webbförbindelser är de kommunikationsförbindelser som gör att klienter – till exempel webbläsare eller mobilappar – kan hämta och skicka data till webbservrar över Internet. De bygger på protokoll på olika nivåer inom internets arkitektur, framför allt HTTP och HTTPS, samt på det underliggande nätverkets protokoll som TCP/IP. Vanligtvis innebär en webbförbindelse att klienten först översätter ett domännamn via DNS till en IP‑adress och sedan öppnar en TCP‑anslutning som ofta krypteras med TLS när HTTPS används. Moderna lösningar stödjer flera samtidiga anslutningar och kan använda HTTP/2 eller HTTP/3 för att effektivisera kommunikation.

Processen består av flera steg: DNS‑upplösning, inledande TCP‑handshake och i fallet med HTTPS även TLS‑förhandling. Efter detta följer ett HTTP/HTTPS‑samtal där klienten skickar en begäran och servern svarar med status, rubriker och kropp. I praktiken används ofta en keep‑alive‑anslutning för att hålla kopplingen öppen och därigenom spara tidskostnader för uppsättning av nya kopplingar. HTTP/2 och HTTP/3 möjliggör multiplexering, vilket gör att flera förfrågningar och svar kan flyta över samma fysiska anslutning.

Infrastruktur och komponenter: för att leverera webbförbindelser används webbservrar tillsammans med lastbalanserare och omvända proxies. Innehåll levereras ofta via innehållsleveransnätnverk (CDN) som placerar kopior av resurser närmare användarna. TLS‑terminering kan ske i edge‑noder eller i lastbalanserare; caching används för snabbare svar. Nätverksvägar passerar ofta genom brandväggar, NAT och eventuella VPN‑tjänster.

Säkerhet och integritet: användning av HTTPS skyddar innehåll och autentisering via TLS. Väsentliga aspekter är giltiga certifikat, utfärdare, certifikatvalidering och HSTS, samt regelbunden uppdatering av serverprogramvara för att förebygga sårbarheter. Användningsområden inkluderar webbplatser, REST‑ och andra API:er samt realtidskommunikation via WebSocket.