näringsreserver

Näringsreserver är kemiska föreningar som organismer lagrar för att kunna använda dem som energi och byggstenar när tillgången på färsk näring är begränsad eller när det krävs extra stöd under utveckling och tillväxt. Reserverna kan vara olika typer av kolhydrater, lipider och proteiner samt mineraler som lagras i specifika vävnader eller organ. De mobiliseras vid behov genom enzymatiska processer som bryter ner lagrade molekyler till användbara metaboliter. Hormoner och miljöförhållanden reglerar ofta när och hur reserverna görs tillgängliga.

I växter förekommer näringsreserver främst i frön och andra lagringsorgan. Fröerna innehåller lagrad stärkelse, oljor och proteiner som ger kol, energi och byggstenar till den nyss bildade plantan under groning. Bulbösa växter som potatis och lök lagrar främst kolhydrater, medan vissa växter lagrar näringsämnen i rot- eller vävnadslag. Dessa reserver gör att plantan kan etablera sig även när fotosyntes inte är igång omedelbart efter sådd.

Hos djur lagras näringsreserver främst som fettvävnad, där triglycerider lagras som energi, och i levern och musklerna i form av glykogen. Fett- och glykogenlagren används för att upprätthålla metabolismen under fasta, öka uthålligheten inför kalla perioder eller under migration, samt ge byggmaterial vid nyväxt eller regeneration.

Sammanfattningsvis fungerar näringsreserver som en buffert och ett stöd för överlevnad, utveckling och reproduktion när omständigheterna kräver extra energi eller byggstenar. Variation mellan arter speglar olika livsstilar och miljöanpassningar.