miljöförhållanden

Miljöförhållanden avser de fysiska, kemiska och biologiska förhållanden i en viss miljö som påverkar organismer och människors aktiviteter. Begreppet används inom miljövetenskap, ekologi, geografi och planering för att beskriva hur omgivningen fungerar och hur den förändras över tid.

Grundläggande komponenter är klimat och väder med temperatur, nederbörd och vind; luftkvalitet med föroreningar som partiklar och kväveoxider; vattenmiljöns kvalitet i yt- och grundvatten; markens beskaffenhet och markanvändning; samt ljus- och ljudförhållanden. Biologisk mångfald och habitatsstatus beskriver hur ekosystemen fungerar och hur de påverkas av övriga faktorer. Tillsammans speglar dessa faktorer miljöns funktion och sårbarhet i ett område.

Miljöförhållanden följs upp genom övervakningsnätverk och databaser som samlar data från meteorologiska stationer, vatten- och luftkvalitetsprov samt markanvändningskartor. Fjärranalys, GIS och modellering används för analys och prognoser. I Sverige ansvarar myndigheter som SMHI och Naturvårdsverket, samt kommuner, för övervakning och redovisning av miljödata samt bedömningar vid större projekt.

Miljöförhållanden ligger till grund för beslut inom miljöbalken, tillståndsprövningar, vattenförvaltning och planering av infrastruktur. De används i miljökonsekvensbedömningar och riskbedömningar, samt i klimatanpassning och hållbar samhällsutveckling. EU-direktiv och nationell lagstiftning formar hur analyserna görs och vilka mål som sätts, till exempel krav rörande luft, vatten och kemikalier.

Sammanfattningsvis är miljöförhållanden ett centralt begrepp för att förstå och hantera hur omgivningen påverkar natur, hälsa och ekonomi.