matsmältnings

Matsmältning är den fysiologiska processen där föda bryts ned till molekyler som kroppen kan använda. Den omfattar mekanisk nedbrytning, kemisk nedbrytning samt transport, absorption och elimination av avfall. Processen sker i flera steg och involverar matsmältningskanalens organ samt nervsystemets och hormoners samspel.

I munnen sker mekanisk nedbrytning genom tuggning och kemisk nedbrytning via salivets enzym amylas, som inleder nedbrytningen av kolhydrater. Bolus förs ned i matstrupen genom sväljning och transporteras till magsäcken via peristaltiska rörelser.

I magsäcken blandas maten med magsaft som innehåller saltsyra och pepsin. Den sura miljön hjälper till att bryta ner proteiner och döda vissa mikroorganismer. Denna blandning bildar en halvflytande massa som lämnar magsäcken och går vidare till tunntarmen.

Tunntarmen är huvudplatsen för nedbrytning och upptag. Duodenum tar emot galla och bukspott samt enzymer från bukspottkörteln som fortsätter nedbrytningen av kolhydrater, proteiner och fett. Fett emulsifieras av galla. Den största delen av näringsämnena absorberas i jejun och ileum via tarmens villi och mikrovilli.

I tjocktarmen sker absorption av vatten och elektrolyter samt produktion av vissa vitaminer av tarmens mikrobiota. Avföring bildas och lagras i rektum tills defekation.

Regleringen av matsmältningen sker genom det enteriska nervsystemet och hormoner som gastrin, sekretin och kolecystokinin, vilka koordinerar sekretion, motorik och tunnare justeringar i matsmältningskanalen.

Sjukdomar och störningar kan påverka matsmältningen, till exempel gastroesofageal reflux, gastrit, magsår, celiaki eller laktosintolerans. En hälsosam matsmältning stöds av en balanserad kost, tillräckligt vätskeintag och en mångsidig tarmflora.