magsäcken

Magsäcken, eller ventrikeln, är den övre delen av matsmältningskanalen där föda blandas med magsaft. Den ligger i den övre delen av buken mellan esofagus nedre öppning och tunntarmens första segment, duodenum. Hos vuxna rymmer magsäcken normalt cirka 0,5–1,0 liter, men volymen ökar vid måltid.

Anatomi och struktur: Magsäcken består av fyra delar: cardia, fundus, corpus och antrum, och slemhinnan bildar veck (rugae). Djupa magsäckskörtlar i slemhinnan producerar slem, saltsyra, pepsinogen och intrinsisk faktor. Muskulaturen består av tre lager: yttre longitudinellt, mellanliggande cirkulärt och inre snett.

Funktion och nedbrytning: Magsäcken fungerar som en plats för mekanisk bearbetning och kemisk nedbrytning av födan. Den bildar kymus genom blandning av föda och magsaft. Saltsyra sätter lågt pH och aktiverar pepsinogen till pepsin, vilket börjar proteinnedbrytning. Slem skyddar slemhinnan, och intrinsisk faktor är nödvändig för absorption av vitamin B12 senare i tunntarmen.

Reglering och tomning: Utsöndringen av magsaft styrs av nervösa och hormonella signaler. Vagusnerven stimulerar ökad utsöndring; gastrin från G-celler i antrum ökar saltsyrafrisättningen, medan somatostatin hämmar. Histamin från ECL-celler förstärker HCl-frisättningen. Prostaglandiner bidrar till slemhinnans skydd. Magsäcken töms gradvis till duodenum via pylorus.

Sjukdomar och klinik: Vanliga tillstånd inkluderar gastrit (magslemhinneinflammation), peptiska sår, infektion med Helicobacter pylori och magsäckscancer. Brist på intrinsisk faktor kan leda till pernicious anemia.