magsår

Magsår, eller ulkus ventriculi, är sår i magslemhinnan som uppstår när slemhinnans skydd mot magsyra inte räcker till. De vanligaste formerna är magsäcksulcus (gastriskt ulkus) och duodenalt ulkus i första delen av tunntarmen. Ett magsår i magsäcken ska särskilt uteslutas för malignitet och uppföljning kan krävas.

Orsaker och riskfaktorer: Den dominerande orsaken är infektion med Helicobacter pylori och/eller långvarig användning av NSAID eller acetylsalicylsyra. Andra bidragande faktorer inkluderar rökning, hög ålder och stressande sjukdomstillstånd. Mindre vanligt förekommer sår till följd av andra läkemedel eller sjukdomar som ökar syranivåerna.

Symtom: Vanligaste tecknet är en gnagande eller brännande epigastrisk smärta. Smärtan kan vara kopplad till måltid, variera över dygnet och ibland följa en viss diet. Andra symtom kan vara illamående, uppkördhet, viktminskning och tecken på blödning som svart avföring eller blodkräkning.

Diagnos: Endoskopi (gastroskopi) används för att visuellt bedöma såret och för att ta vävnadsprov för att utesluta cancer. H. pylori kan påvisas med ureaandningstest, avföringstest eller biopsier. Blodprov kan visa anemi vid blödning.

Behandling: Målet är att läka såret och förebygga återfall. Vid påvisad H. pylori ges eradikationsterapi enligt lokal klinisk vägledning (vanligtvis PPI i kombination med två antibiotika i 7–14 dagar). NSAID-relaterade sår bör undvikas eller ersättas; uppföljande behandling med PPI är vanligt. Om såret inte läker kan vidare utredning eller kirurgi övervägas i sällsynta fall.

Komplikationer och prognos: Blödning, perforation och försnävning av magsäcken eller pylorus kan uppstå. Malignitetsrisk för magsäcksulcus innebär att cancer måste uteslutas vid diagnostik. Med adekvat behandling läker de flesta magsår inom några veckor och återfall förekommer om orsaker inte behandlas.