matsmältningen

Matsmältningen är den process genom vilken föda bryts ner och näringsämnen görs tillgängliga för kroppen. Den omfattar både mekanisk nedbrytning och kemisk nedbrytning, samt transport och absorption i matsmältningskanalen.

Kanalen består av munnen, matstrupen (esofagus), magsäcken, tunntarmen (duodenum, jejunum, ileum), tjocktarmen samt de associerade organen levern, gallblåsan och bukspottkörteln. Samverkan mellan dessa organ möjliggör både nedbrytning och upptag av näring.

I munnen sker mekanisk tuggning och blandas maten med saliv, som innehåller enzymet amylas. I magsäcken tillförs saltsyra och pepsin som bryter ner proteiner och skapar ett blandat innehåll kallat chyme. I tunntarmen fortsätter nedbrytningen med bukspottets enzymer och galla, medan näringsämnen absorberas främst i tarmens villi.

Kolhydrater bryts ner till monosackarider, proteiner till aminosyror och fetter till fettsyror och glycerol. Vatten och elektrolyter absorberas mycket i tjocktarmen. Denna process regleras av peristaltik samt flera hormoner där gastrin, sekretin och kolecystokinin spelar centrala roller, tillsammans med det enteriska nervsystemet.

Matsmältningen stöds av kolonens mikrobiota, som fermenterar fiber och producerar kortkedjiga fettsyror samt gaser som bidrar till energitillgången och tarmhälsan.

Förekomst av störningar som dyspepsi, GERD, peptisk ulkus, celiaki eller laktosintolerans kan påverka matsmältningen. En balanserad kost, tillräcklig vätska och ett välfungerande tarmsystem bidrar till god matsmältning.