måncykler

Måncykler avser de upprepade förändringarna i Månens utseende och position i förhållande till jorden, vilka uppstår när månen rör sig i sin bana runt jorden och belyses av solen. Den mest välkända cykeln är månens faser, som ger ny måne, första kvarteret, fullmåne och sista kvarteret i en regelbunden ordning.

Flera cykler används inom astronomi och tideräkning. Den synodiska månaden är tiden mellan två nymåner och beskriver hur månfaserna förändras, cirka 29,53 dagar. Den sidereala månaden är månens omlopp i förhållande till stjärnorna, cirka 27,32 dagar. Andra cykler inkluderar drakonisk månad, tiden mellan månskuggans noder (cirka 27,21 dagar), och anomalistisk månad, tiden mellan perigeum och apogeum (cirka 27,55 dagar). Månens bana är därför inte bara en enkel ellips utan påverkas av lutning och förändringar över tid.

Månens bana är något elliptisk och lutar cirka 5 grader i förhållande till ekliptikan, vilket tillsammans med jordens bana ger variationer i avstånd och synlighet. Eclips uppstår när månen passerar nära de ekliptiska noderna vid ny- eller fullmåne. Nodalförflyttningar och variationer i månens avstånd till jorden (nära perigeum eller apogeum) bidrar till olika täthet och intensitet hos dessa händelser.

Betydelse och användning: Måncykler påverkar tidvattnet och tidmätningen. Månens faser har spelat en central roll i kulturella och religiösa traditioner samt i jordbruk, navigering och marina aktiviteter. Många kulturer använder månkalendrar eller lunisolare system; exempelvis är den islamiska kalendern strikt månbaserad, medan kinesiska, hebreiska och hinduistiska kalendrar ofta kombinerar mån- med solår för att hålla årstiderna. Modern astronomi och navigation beräknar och observerar månfaser och banor med precisa ephemerider.