fullmåne

Fullmåne är den månfas då månen är helt upplyst av solen sett från jorden. Den inträffar när månen är ungefär i opposition i förhållande till solen, dvs att de ligger på motsatta sidor av jorden, vilket gör att hela månens skiva är vänd mot jorden. Belysta ytan är cirka 100 procent. En fullmåne inträffar ungefär en gång per synodisk månad, cirka 29,5 dagar.

Observationen av en fullmåne är vanligast att den stiger när solen går ned och står högt på natthimlen runt mitten av natten; tiderna varierar med årstid och latitud. Den är ofta synlig under hela natten när den är uppe, vilket ger god belysning för nattlig verksamhet och överblick över himlen.

Månförmörkelse uppstår när jorden passerar mellan solen och månen under en fullmåne, vilket gör att månen faller in i jordens skugga. En total månförmörkelse ger en rödaktig måne, medan partiell eller penumbral månförmörkelse är mindre märkbart.

Tidvatten och månens storlek påverkas också. Under fullmånen förstärks tidvatteneffekten när månens och solens gravitation verkar i samma riktning, vilket leder till högre högvatten och lägre lågvatten — så kallade springtider. I vissa fall sammanfaller fullmånen med att månensell verkar närmare jorden, vilket gör att den ser något större ut och kallas i vardagstal en supermåne.

Kulturellt har fullmånen ofta fått särskilda namn och betydelser i olika kulturer, och den används i jordbrukskalendrar, folklore och litterära sammanhang.