bindvävstyperna

Bindvävstyperna beskriver hur kroppen bygger upp stöd, näring och skydd. Vävnaden delas ofta in i tre huvudgrupper: bindväv proper (den vävnad som bygger kroppens stöd i hud, organ och organväggar), stödjevävnad (brosk och ben) och flytande bindväv (blod och lymfa).

Löst bindväv är den mest spridda typen av bindväv proper. Cellerna här är främst fibroblaster, tillsammans med makrofager, plasmaceller och mastceller. ECM består av en relativt lös nätverksstruktur av kollagen- och elastinfibrer samt en rik grundsubstans. Funktioner inkluderar att fylla utrymmen mellan organ, ge näring till omkringliggande celler och delta i immunförsvaret.

Tät bindväv har tätare fibrer och färre celler än löst bindväv. Den domineras av kollagen och delas vanligen in i tät regelbunden bindväv (fibrerna ordnas parallellt, som i senor och ligament), tät oregelbunden bindväv (nätverk av fibrer som ger motstånd i flera riktningar, som i kapslar och fascia) och elastisk bindväv (rikt på elastiska fibrer, finns i aortan och större luftvägar). Cellerna är främst fibroblaster.

Brosk är en av stödjevävnadens grundtyper och finns i hyalint, elastiskt och fibrokondro. Kännetecken: chondrocyter i lakuner, avsaknad av blodkärl och näring via diffusion. Hyalint brosk återfinns i ledytor och embryonal vävnad, elastiskt brosk i öron och epiglottis, fibrokondro i diskar och ledstrukturer.

Ben finns i två huvudtyper: kompakt ben och spongiöst (trabekulärt) ben. Matrixen är mineraliserad kollagen typ I och osteocyter i lakuner. Osteoblaster och osteoklaster reglerar benomsättningen. Funktioner inkluderar stöd och skydd av organ, mekanisk funktion och mineraldepåer samt bildning av blodceller i benmärgen.

Blod och lymfa utgör kroppens flytande bindväv. Blod består av plasma med blodcellerna röda och vita blodkroppar samt trombocyter och transporterar syre, näringsämnen, avfallsprodukter och reglerar immunförsvaret. Lymfa är vätska i lymfsystemet och är viktig för fettupptag samt immunförsvaret.