luftvägar

Luftvägarna är den del av andningsorganen som leder inhalerad luft från näsan och munhålan till lungorna. De delas vanligtvis in i övre luftvägarna – näsan, näshålan och bihålorna, samt svalget (farynx) och struphuvudet (larynx) – och nedre luftvägarna – trachea, bronkträdet med huvudbronkerna, lobbronkerna och segmentbronkerna samt de mindre luftvägarna ner till de terminala bronkiolerna. Gasutbytet sker främst i alveolerna, som ligger i lungvävnaden i anslutning till de mindre luftvägarna.

Luftvägarnas funktion är att värma, fukta och rena den inhalerade luften samt att leda den till alveolerna. Epitelvägarnas yta består av ett pseudostratifierat cilierat epitel med slemproducerande celler; cilierna och slemet transporterar upp partiklar och mikroorganismer till svalget för avlägsnande. Luftvägarna bidrar också till immunförsvaret och kan reglera luftflödet genom bronkmuskulaturen via det autonoma nervsystemet; sympatisk aktivitet kan främja bronkodilatation, medan parasympatisk aktivitet ofta leder till bronkokonstriktion.

Anatomiskt skiljer sig större luftvägar från mindre: trachea och huvudbronkerna består av brosk som ger en öppen passage, medan nedre luftvägarna blir allt mjukare och saknar brosk. Sjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), rinit eller bronkit påverkar luftflödet och slemhinnans funktion och utgör viktiga kliniska överväganden vid diagnos och behandling.