Sömnapnéer

Sömnapnéer är en grupp sömnstörningar där andningen upphör eller försvåras upprepade gånger under sömnen. De vanligaste formerna är obstruktiv sömnapné (OSA), där luftvägen blockeras trots ansträngningar att andas; central sömnapné (CSA), där hjärnan inte ger rätt signaler att andas; samt blandformer eller komplex sömnapné som involverar båda mekanismerna. Sömnapnéer leder till störd sömn och syrebrist, vilket kan ge trötthet dagtid, nedsatt koncentration, huvudvärk och ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar. Förekomsten ökar med ålder och kroppsvikt och är vanligare hos män än hos kvinnor. Andra riskfaktorer inkluderar anatomiska egenskaper i luftvägarna, rökning, alkoholbruk och familjehistoria.

Symtomen varierar men vanliga tecken är snarkningar, uppvakningar med andningsuppehåll, wakefulness eller andningsarbete under natten, muntlig torrhet på morgonen, morgonhuvudvärk samt dagtrötthet eller sömnighet. Hos barn kan symtomen innefatta beteendeförändringar, hyperaktivitet och inlärningssvårigheter.

Diagnostik kräver ofta en sömnstudie, antingen på sjukhus eller i hemmet. Bedömningen baseras på förekomst av apnéer och hypopnéer samt måttet Apné/Hypopné-index (AHI). Kliniska beslut tar hänsyn till symtomens svårighetsgrad och patientens riskprofil.

Behandling syftar till att hålla luftvägen öppen och reducera sömnstörningar. Livsstilsåtgärder som viktkontroll, regelbunden fysisk aktivitet och undvikande av alkohol före sänggåendet kan spela en roll. Läkemedelsbehandling är vanligtvis inte förstahandsval. Vanlig behandling är CPAP eller BiPAP, ibland APAP, samt munskydd vid mindre eller måttlig OSA. I vissa fall kan kirurgi eller hypoglossalnervstimulerande behandling övervägas. Behandlingen minskar symtom och reducerar riskerna för associerade sjukdomar samt förbättrar livskvaliteten.