Markförändringar

Markförändringar är förändringar av markens yta eller markens inre egenskaper som påverkar dess bärförmåga, stabilitet eller vattenhållning. Begreppet används inom geoteknik, byggnation och markförvaltning för att beskriva hur jord och berg anpassar sig eller avviker från ursprungligt tillstånd.

Vanliga typer av markförändringar inkluderar sättningar och svällningar, markförskjutningar, jordras och jordskred, erosion samt kemiska förändringar som salinisering eller torkning av fuktinnehåll. Mindre, ofta reversibla förändringar kan uppkomma när vattenbalansen ändras eller under frost- och torkcykler.

Orsakerna är mångfacetterade och kan vara naturliga eller människodrivna. Naturliga processer inkluderar nedbrytning av jordarter, frostsprängning och variationer i grundvattennivåer. Människopåverkan innefattar uttag av grundvatten, byggnation, förändrad dränering och jordbruk som påverkar markens vattenhållning och bärförmåga.

Bedömning och övervakning sker genom geotekniska undersökningar, borrhål, provtagningar och geofysiska metoder som georadar. Längs med störningar följs markrörelser, sättningar och vattennivåer över tid för att tidigt upptäcka nya risker.

Hantering och förebyggande arbete syftar till att minimera risker och kostnader. Vid större markförändringar används säkrare grundläggningar (till exempel pålar), åtgärder för dränering och fuktkontroll, markstabilisering eller anpassningar av grundläggningen. Lämplig markanvändning och uppföljning enligt nationella bygg- och planregler är centrala delar i åtgärdsarbetet.

Se även: geoteknik, markförstärkning, erosion, grundvatten.