markförvaltning

Markförvaltning är planering, användning och vård av markresurser för att upprätthålla ekologisk integritet, ekonomisk bärkraft och socialt värde över tid. Begreppet omfattar hur olika markändamål samverkar, såsom jordbruk, skogsbruk, bostads- och näringslivsmark, rekreation och naturvård, samt hur markens jord-, vatten- och biologiska resurser förvaltas och skyddas. Målet är att bevara landskapets produktivitet och motståndskraft samtidigt som risksituationer och klimatpåverkan hanteras.

Inom markförvaltningen ingår både planering och förvaltning på olika nivåer. Kommuner och regionala myndigheter utarbetar övergripande planer och sektorsvisa planer som styr markanvändning, miljöåtgärder och bevarande av kultur- och naturvärden. Miljöhänsyn inräknas i beslut genom till exempel miljökonsekvensbedömningar, tillstånd och tillsyn. Systemet stödjer även markägare och näringsliv, som genom jord-, skogs- och infrastrukturverksamhet bidrar till markens funktion.

Nyckelverktyg och metoder inkluderar GIS-baserad planering, mark- och markanvändningskartor, kompensatoriska åtgärder för ekosystemtjänster och projekt för markrestitution, avsättning och restaurering. Policy-ramar kommer från nationella instrument som miljöbalken och plan- och bygglagen, samt EU- och riksdagsstödda program för landsbygdsutveckling och jordbruk (CAP), vilka påverkar subventioner och incitament för hållbar markförvaltning.

Huvudsakliga aktörer är markägare, kommuner, länsstyrelser, myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket, samt näringsliv och idéburna organisationer. Utmaningar innefattar balans mellan urbanisering, jordbruk, skogsbruk och bevarande av biologisk mångfald, liksom anpassning till klimatförändringar och behovet av tillgång till tillförlitlig markdata.