urbanisering

Urbanisering är processen där en allt större andel av befolkningen bor i städer och tätorter. Den uppstår genom kombinationen av naturlig befolkningstillväxt och migration från landsbygden till urbana områden, ofta i samband med ekonomisk omvandling. När tjänster, arbete och utbildningsmöjligheter koncentreras i städer ökar den relativa attraktionskraften för urban boende.

Drivkrafter inkluderar industrialisering, ekonomisk tillväxt och förbättrad infrastruktur, som kollektivtrafik och kommunikationer. Urbanisering följer ofta globala mönster där snabbast växer städer i Afrika och Asien, medan många västländer redan har passerat tillväxtens första fas. Migrationen kan vara både inrikes (landsbygd till stad) och international.

Konsekvenserna av urbanisering är breda. Ökat bostadsbehov leder till prisuppgång och ibland informella bostäder. Infrastruktur och offentliga tjänster måste skalas upp för att hantera större befolkning och rörlighet, vilket gör kollektivtrafik, vatten, avlopp och energi centrala frågor. Urbanisering kan öka ekonomisk produktivitet och innovation, men också bidra till miljö- och klimatutmaningar, som utsläpp, luftföroreningar och urban värmeö. Socialt kan ojämlikhet och segregationsproblem förstärkas utan inkluderande planering.

Uppföljning sker ofta genom urbaniseringsgrad och utvecklingen i storstadsområden. Data samlas av nationella statistiska centraler och internationella organisationer som FN:s befolkningsfond och Världsbanken. Policyinsatser syftar till hållbarhet, uppnåelig bostad, bättre mobilitet och grön infrastruktur genom planering, regleringar och deltagande beslutsprocesser.