värmeö

Värmeö, ofta benämnd urban heat island-effekten, är ett klimatfenomen där städer och tätorter uppvisar högre medeltemperatur än omgivande landsbygd vid samma väderförhållanden. Fenomenet märks särskilt under varma sommardagar och natten när skillnaden gentemot omgivningen ofta är som störst.

Orsaken ligger i en kombination av förändrade ytor och mänsklig aktivitet. Mörka byggmaterials yta absorberar solvärme; asfalt, betong och tak lagrar värme och avger den senare. Minskad vegetation reducerar avdunstning och svalkande skugga. Byggnadernas höga täthet, stadsplanering och transportutsläpp gör att värmen blir fångad och inte avlägsnas effektivt.

Effekten varierar mellan städer och tider på dygnet och året. Vanligtvis är skillnaden mellan stad och landsbygd större i centrum än i förorten, och nattliga temperaturer är ofta högre i staden.

Värmeö påverkar hälsa och välbefinnande genom ökad risk för värmerelaterade sjukdomar, särskilt bland äldre och sårbara grupper. Energiförbrukningen för kyla och klimatanordningar ökar, vilket i sin tur kan förstärka utsläpp och luftkvalitetsproblem i städerna. Låg kylning i stadskvarter kan även påverka luftcirkulation och vattenkvalitet i närliggande vattendrag.

Motverkande åtgärder inkluderar att öka grönområden, plantera träd, införa gröna tak och väggar, samt använda högreflekterande ytor för tak och vägar. Stadsplanering som främjar vindflöde, samt energieffektiva byggnader och hållbara transporter, bidrar också till att minska värmeö-effekten.

Fenomenet studeras globalt i storstäder och klimatforskning syftar till att utforma lokala åtgärder för att minska överskottsvärme i urbana miljöer och öka motståndskraft mot värmeböljor.