Lymfocyter

Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar som utgör en central del av det adaptiva immunförsvaret. De härstammar från hematopoetiska stamceller i benmärgen och finns i blodet samt i lymfoida vävnader. De största undergrupperna är B-lymfocyter, T-lymfocyter och naturliga mördarceller (NK-celler). B-lymfocyter utvecklas i benmärgen och producerar antikroppar som känner igen fria antigen. T-lymfocyter mognar i thymus och deltar i cellmedierad immunitet, med undergrupper som CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler; NK-celler tillhör även lymfocyter och bidrar till immunförsvaret utan föregående antikroppsigenkänning.

Lymfocyter aktiveras när deras receptorer (BCR respektive TCR) binder antigen i närvaro av antigenpresenterande celler via MHC-molekyler. Efter aktivering bildas effektor- och minnesceller. B-lymfocyter blir plasmaceller som producerar antikroppar; T-lymfocyter kan döda infekterade celler eller hjälpa andra delar av immunförsvaret genom att utsöndra signalsubstanser.

Lymfocyter cirkulerar i blodet och finns i lymfkörtlar, mjälte och andra lymfoida vävnader. Naiva lymfocyter möter antigen och bildar minnesceller som ger snabbare svar vid senare infektioner. Livslängden varierar mellan celltyper och individuella faktorer.

Kliniskt kan antalet eller sammansättningen av lymfocyter vara tecken på sjukdom. Lymfocytos förekommer vid vissa infektioner eller hematologiska sjukdomar, medan lymfocytopeni ses vid andra tillstånd. HIV symtomatisk infektion särskilt påverkar CD4+ T-celler. Sjukdomsbedömning innefattar vanligt blodstatus och ofta flödescytometri för att identifiera lymfocytset.