receptorer

Receptorer är proteiner som binder signalmolekyler eller stimuli och omvandlar bindningen till en cellulär respons. De finns på cellytan eller inom cellen och fungerar som nycklar som passar specifika signalämnen.

Receptorer kan delas in i olika klasser efter plats och mekanism. Membranreceptorer binder oftast extracellulära ligander såsom neurotransmittorer, hormoner eller immunsignaler. Intracellulära eller nukleära receptorer binder lipofila ligander som passerar cellmembranet och påverkar genuttryck.

Vanliga typer inkluderar jonkanalbaserade (jonkanalreceptorer) som öppnar sig när liganden binder; G-proteinkopplade receptorer (GPCRs) som aktiverar intracellulära signalvägar via andra proteiner; enzymkopplade receptorer (till exempel tyrosinkinaskopplade receptorer) som startar en enzymkaskad vid ligandel bindning; och kärnreceptorer som reglerar transkription.

Mekanism: receptorer har hög specificity och binder ligander med affinitet. Bindningen utlöser signaltransduktionsvägar, ofta via sekundära budbärare, och responsen kan förstoras genom aktivering av flera enzymer eller jonkanaler. Receptorresponsen regleras också genom desensitisering, internalisering eller uppreglering av receptorantalet.

Betydelse: receptorer reglerar det mesta av cellernas kommunikation, syn och lukt, metabolism, immunförsvar och utveckling. Fel i receptorfunktion kan leda till sjukdomar och många läkemedel verkar genom att modulera receptorer.

Exempel inkluderar adrenerga receptorer, nikotinacetylkolinreceptorer i nervändar, glukokortikoidreceptorer, östrogenreceptorer och Toll-liknande receptorer i immunförsvaret.

Receptorer utgör därmed centrala mål inom farmakologi och biomedicin.