bindningen

Bindningen är ett mångtydigt begrepp som beskriver hur saker hålls ihop eller hur åtaganden blir giltiga. Ordet används inom flera fält och har olika betydelser beroende på sammanhanget. I allmänna sammanhang syftar bindningen ofta på en förbindelse eller koppling mellan två eller flera enheter, vare sig det är en fysisk koppling, en rättslig skyldighet eller ett socialt band.

I kemi syftar bindningar på de krafter som håller atomer samman i molekyler och material. Vanliga typer är kovalenta bindningar, jonbindningar och metallbindningar; vätebindningar är svaga men viktiga i vatten och biokemiska strukturer. Bindningens styrka och längd avgör molekylers egenskaper, som smältpunkt, löslighet och reaktivitet. Exempel: vätebindningar som håller ihop vattenmolekylerna och de kovalenta bindningarna i H2-molekylen samt i DNA:s struktur.

I juridik handlar bindning om rättslig tvång eller giltighet av avtal och skyldigheter. Ett avtal är bindande när parterna har rättslig skyldighet att uppfylla villkoren. I kontraktsrätten används termen för att beskriva de villkor som gör avtalet bindande och som parterna kan åläggas att följa.

Vid praktiska sammanhang används bindningen också om fästanordningar och sammanhållning, exempelvis lim, spännband eller klämmor som binder ihop föremål. I vardagligt tal används också bindning för att beskriva sociala eller emotionella band mellan människor och grupper.