tyrosinkinaskopplade

Tyrosinkinaskopplade receptorer (RTK) är en stor grupp cellmembranbundna receptorer som förmedlar signaler genom fosforylering av tyrosinrester. De har vanligtvis en extracellulär ligandbindande domän, ett transmembrandomän och en cytoplasmatisk tyrosinkinasdomän eller kräver associerade kinaser för aktivitet. Vid ligandsignalering dimeriserar receptorn och genomgår trans-autofosforylering av specifika tyrosinrester i cytoplasman, vilket skapar dockingplatser för SH2- och PTB-domäner hos signalkomponenter.

Centrala signalvägar aktiveras när adaptorproteiner som Grb2, Shc och PI3K binds till de fosfotyrosiner som bildas. Detta leder till aktivering av flera viktiga signalkedjor, bland annat Ras–MAPK-vägen som reglerar proliferation och differentiering, PI3K–AKT-vägen som påverkar överlevnad och metabolism, samt PLCγ som genererar sekundära messengers. Receptorerna kan variera i struktur men delar ofta den generella arkitekturen med en ligandbindande domän utanför cellen, en transmembran helix och en cytoplasmatisk kinase-domän.

Exempel på RTK-familjer är EGFR/ERBB (ERBB1–ERBB4), PDGFR, VEGFR, FGFR, MET, RET, NTRK, ALK, ROS1 och AXL. RTKs reglerar grundläggande fysiologiska processer som utveckling, vävnadsreparation och homeostas. Förändringar i RTK-signalering, såsom mutationer, amplification eller överdriven ligandedrift, är vanliga orsaker till cancer. Kliniskt används olika strategier mot RTKs, bland annat tyrosinkinasinhibitorer (TKI) som imatinib, gefitinib, erlotinib och osimertinib, samt monoklonala antikroppar som riktar sig mot receptorernas ligander eller själva receptorer.