Innovationssystemen

Innovationssystemen avser de sammanlänkningar, institutioner och aktörer som tillsammans skapar, sprider och tillämpar nya idéer och tekniska lösningar i en ekonomi eller region. Begreppet kan tillämpas på nationell, regional eller sektorsvis nivå och betonar hur forskning, utveckling och kommersialisering följs av organisatoriska och marknadsmässiga processer som möjliggör kunskapsomvandling till produkter, tjänster och arbetsplatser.

Vanliga komponenter i ett innovationssystem inkluderar aktörer som universitet, forskningsinstitut, företag, finansieringsinstitutioner och myndigheter; institutioner såsom lagstiftning, standarder och immaterialrätt; samt infrastruktur och nätverk som möjliggör kunskapsflöden, samarbeten och spillovers. Finansiell struktur, inklusive offentliga bidrag, riskkapital och forskningsanslag, är ofta avgörande för att föra idéer från labb till marknad. Efterfrågan genom offentliga upphandlingar och användarpaneler spelar också en viktig roll för att styra och accelerera innovationernas användning.

Teoretiska ramverk som används inom området inkluderar National Innovation System, Open Innovation och Triple Helix, som betonar samarbete mellan akademi, industri och stat. Regionala och sektoriella system fokuserar på hur geografiska eller branschspecifika konstellationer påverkar innovationsförmågan.

Policy och utvärdering syftar till att stärka kunskapsflöden, minska barriärer och öka avkastningen på forskning. Kritik riktas mot att överdriven betoning på struktur kan övervältra policy på kontext och att inkludering och mångfald behöver större vikt. Innovationssystemen är centrala för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft genom att koppla kunskap till praktisk nytta.