Behandlingsbiverkningar

Behandlingsbiverkningar är oönskade effekter som uppstår i samband med medicinsk behandling. De kan uppkomma av läkemedel, strålbehandling, kirurgiska ingrepp eller andra terapier och är inte samma sak som symtomen från sjukdomen i sig. Biverkningar varierar mellan individer och beror ofta på behandlingsdos, behandlingens längd och patientens allmänna hälsa.

Vanliga biverkningar hos läkemedel inkluderar illamående, kräkningar, trötthet, huvudvärk, yrsel, hudutslag, klåda, muntorrhet och förändrad smak eller aptit. Strålbehandling kan ge lokal hudreaktion, trötthet samt slemhinneirritation i det behandlade området. Kirurgiska ingrepp kan orsaka smärta, sårbildning, infektion eller långsammare läkning. Vissa behandlingar påverkar flera organsystem och ger en blandning av symtom.

Faktorer som påverkar risk och svårighetsgrad är bland annat ålder, kön, tidigare sjukdomar, samtidiga mediciner och genetiska faktorer. God kännedom om vilka biverkningar som är mest troliga och regelbunden uppföljning bidrar till bättre hantering.

Hantera biverkningar genom noggrann dokumentation i journalen, tydlig kommunikation mellan vårdgivare och patient samt planerad uppföljning. Behandlingen kan ofta justeras, dosen sänkas eller läkemedel avbrytas i samråd med vårdgivaren. I vissa fall används symtomlindring eller förebyggande åtgärder för att minska besvären.

Patienter bör kontakta vården om biverkningar är allvarliga, plötsligt försämras eller tecken på allergisk reaktion uppstår, såsom svullnad i ansikte eller luftvägsproblem. Behandlingens nytta bör alltid vägas mot riskerna för biverkningar.