övergödning

Övergödning, eller eutrofiering, är processen där vattenekosystem får högre koncentrationer av näringsämnen som fosfor och kväve än normalt. Det stimulerar snabbare växtlighet, särskilt alger och växtplankton, vilket ofta leder till algblomningar i sjöar och kustvatten.

Orsakerna är i första hand mänskliga: avrinning av gödselmedel och andra gödningsämnen från jordbruket, avloppsvatten och små industriella utsläpp, dagvatten från tätorter och bebyggelse, samt förändringar av vattenflöden genom dammar och markanvändning. Naturliga processer bidrar också, men mänsklig påverkan är ofta dominerande i närmiljöer.

Processen innebär att tillförda näringsämnen ökar växtligheten. När algerna dör bryts de ner av mikroorganismer som förbrukar syre i vattnet, vilket kan leda till syrebrist och påverka bottenlevande organismer. Algblomningar kan också minska sikten och påverka vattenkvaliteten genom lukt, färgförändringar och obehagliga förnimmelser.

Konsekvenserna inkluderar försämrad vattenkvalitet, minskad artsammansättning och negativa ekonomiska effekter för fiske och turism. Åtgärder fokuserar på att minska näringstillförseln: bättre avloppsrening och vattenrening, reglering av gödningsmedel, användning av våtmarker och andra landskapsåtgärder, samt övervakning och uppfyllande av EU:s vattendirektiv och nationell miljöpolitik.

I Sverige är övergödning särskilt ett problem i Östersjöregionen och i vissa insjöar, där internationella samarbeten och nationella mål försöker minska näringstillförseln och återställa ekosystemen.