koncentrationer

Koncentrationer syftar till mängden av ett ämne i en given mängd lösning eller medium. Inom kemi används koncentrationer för att beskriva hur starkt ett ämne är löst och hur ämnen reagerar tillsammans. Vanliga enheter är molaritet (M, antal mol per liter lösning), molalitet (m, antal mol per kilogram lösningsmedel), samt massa- och volymprocent. Andra vanliga mått är parts per million (ppm) och parts per billion (ppb), samt mole- eller massa-fraktioner i blandningar. Normalitet (N) förekommer i vissa äldre eller speciella sammanhang.

Grundläggande beräkningar: Molaritet = n (mol) / V (l). Molalitet = n (mol) / m (kg). Massa-procent = (massa av löst ämne / total massa) × 100. Volym-procent = (volym av löst ämne / total volym) × 100. ppm och ppb beskriver mycket små andelar: ppm ≈ mg löst ämne per liter lösning i vattenlösningar, ppb ≈ µg per liter eller ng per gram, beroende på sammanhang. Vid gaser används ofta molfraktioner och partialtryck.

Användningsområden: beräkning av reaktionskvalitet, framställning av laboratorielösningar, miljöövervakning och läkemedelsformulering. Vanliga metoder för att bestämma koncentrationer inkluderar titrering med standardlösning, refraktometri, densitometri och olika former av spektroskopi.

Hänsyn och osäkerheter: koncentrationen kan ändras med temperatur och tryck, särskilt i volymberoende lösningar. I biologiska och industriella sammanhang används ofta koncentrationer i mikromolar, milligram per liter eller andra praktiska enheter beroende på applikationen.