partialtryck

Partialtryck är det tryck som en gas i en blandning skulle utöva om den ensam befann sig i samma volym vid samma temperatur. I en gasblandning bidrar varje komponent med sin andel av det totala trycket, oberoende av övriga gaser. Enligt Daltons lag är det totala trycket Ptot lika med summan av alla partiella tryck p_i, och varje p_i = x_i Ptot, där x_i är molekylfraktionen (molfraktionen) i blandningen.

Enheter och beräkning: Partiella tryck används med enheter som Pascal (Pa), kilopascal (kPa) eller torrt mmHg (torr). Om man känner till Ptot och molekelfördelningen kan man beräkna varje p_i med p_i = x_i Ptot. Samma lag gäller även för gasblandningar vid olika temperaturer och volymer inom rimliga antaganden.

Typiska värden: Vid havsnivå är standardatmosfären cirka 101,3 kPa. I ren luft är ungefär p_O2 cirka 21 kPa, p_N2 cirka 78 kPa, och p_CO2 mycket smått omkring 0,04 kPa. Dessa partiella tryck styr hur gaser diffunderar över membran, till exempel i lungor och vävnader.

Användningar: Inom fysiologi används partialtryck för att beskriva gasutbyte i respirationen (till exempel PAO2, PaO2, PACO2, PaCO2). Inom kemi och teknik används det i gasfasreaktioner och vid beräkningar av jämvikt (Kp). Henrys lag beskriver hur gasers partiella tryck påverkar lösligheten i vätskor (C = k_H p_i).

Viktiga tillämpningar och överväganden: Temperatur och volym påverkar partiella tryck enligt gaslagen; avvikelser uppstår vid höga tryck eller icke-ideala förhållanden. Kliniskt används arteriella blodgassmått (PaO2, PaCO2) för bedömning av syresättning och ventilation. Vid dykning och anestesi är korrekt hantering av partiella tryck kritisk för att undvika toxicitet eller narkos.