Molaritet

Molaritet, ofta betecknat M, är ett mått på koncentrationen av ett löst ämne i en lösning. Den definieras som antalet mol av löst ämne per liter lösning: M = n / V, där n är antalet mol av löst ämne och V är volymen av lösningen i liter. Enheten är därmed mol per liter (mol/L).

Notera att molaritet är temperaturberoende eftersom volymen hos lösningen ändras med temperaturen. Den beskriver koncentrationen vid en given volym och temperatur och är därför inte ett fast mått av mängden löst ämne i sig.

För att uppnå en viss molaritet kan man lösa ett känt antal mol i en viss volym så att den slutliga volymen uppnås, vanligtvis i en volumentisk flaska. Vid dilution används relationen C1V1 = C2V2 för att beräkna hur volymer eller koncentrationer ändras.

Exempel: för att få 0,250 L av en 0,20 M NaCl-lösning behövs 0,20 × 0,250 = 0,050 mol NaCl. Lösningen fylls sedan upp i volumentisk flaska till den totala volymen 0,250 L.

Användning och betydelse: molaritet används ofta i kemiska beräkningar, till exempel vid stökiometri och titreringar eller när man anger koncentrationen i lösningar. Den står i jämförelse med andra koncentrationsmått som molalitet (m), där mängden löst ämne relateras till lösningsmedlets massan i kilogram i stället för till lösningens volym i liter.