vävnadsbyggnad

Vävnadsbyggnad beskriver hur vävnader byggs upp av celler som organiseras tillsammans med den extracellulära matrixen till funktionella enheter. Det omfattar både embryonal vävnadsutveckling och vuxen vävnads homeostas samt hur arkitektur påverkar funktion.

De fyra grundläggande vävnadstyperna är epitelvävnad som bekläder ytor och bildar körtlar; stödjevävnad som ger mekaniskt stöd och fyller utrymmen; muskelvävnad som möjliggör rörelse; nervvävnad som överför elektriska signaler.

Byggstenarna är cellerna och den extracellulära matrixen. ECM består av kollagen och andra fibrer, proteoglykaner och glykoproteiner som bildar basalmembran. Cellkontakter och adhesioner (tight junctions, desmosomer, gap junctions) organiserar cellerna i vävnaden.

Under utvecklingen styrs vävnadsbyggnaden av mitos, differentiering och morfogenes, vilket leder till vävnadspecifika egenskaper. I vuxen vävnad sker ständig vävnadsomsättning och reparation genom regeneration och remodellering av ECM och celler.

Organ byggs upp av olika vävnader i specifika mönster, vilket ger mekaniska egenskaper och funktioner som krävs för fysiologi. Forskning i vävnadsbyggnad omfattar histologi, utvecklingsbiologi och vävnadsteknik, och är central inom medicin och biomedicin.