Cellkontakter

Cellkontakter, eller celljunctioner, är specialiserade strukturer som förbinder celler i vävnader och möjliggör adhesion, kommunikation och reglering av paracellulär passage. De består av transmembrana proteiner och ett nätverk av cytoplasmiska länkar som kopplar cellernas inre cytoskelett till granncellernas eller till extracellulära matrix.

De viktigaste typerna av cellkontakter är tätkontakter (tight junctions), adherens junctioner (adherensförbindelser), desmosomer och gap junctions. Tätkontakter bildar en tät försegling mellan cellerna och reglerar vad som passerar mellan dem samtidigt som de bidrar till epiteliens polarisering. Adherens junctioner bygger på cadheriner som kopplas till cateniner och via aktinfilament binder samman cellerna och upprätthåller vävnadens mekaniska integritet. Desmosomer är starka förbindelser som använder desmogleiner och desmocolliner kopplade till desmoplakin och intermediära filament, vilket ger motstånd mot mekanisk stress. Gap junctions består av connexiner (eller pannexiner) som bildar kanaler mellan cellerna för direkt passage av joner och små molekyler, vilket möjliggör snabb kommunikation.

Fokala adhesioner och hemidesmosomer kopplar celler till den extracellulära matrixen. Fokala adhesioner involverar integriner kopplade till actin och påverkar migration och signalering, medan hemidesmosomer förbinder celler till basalmembranet via laminin och keratinfilament.

Cellkontakter är viktiga för vävnadsorganisering, barriärfunktion, signaltransduktion och utveckling. Defekter i cellkontakter är kopplade till sjukdomar som cancer, hudsjukdomar och neurodegenerativa tillstånd.