värdcellen

Vita blodkroppar, eller leukocyter, är celler i blodet som tillhör kroppens immunförsvar. De utvecklas i benmärgen från hematopoetiska stamceller och färdas via blodet till vävnader och lymfoida organ där de kan övervaka och försvara mot infektioner samt delta i inflammation och immunreglering.

Leukocyterna kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocyter. Granulocyter inkluderar neutrofila, eosinofila och basofila celler, som har olika roller i det medfödda försvaret och i inflammatoriska processer. Agranulocyter omfattar lymfocyter (T-celler, B-celler och NK-celler) samt monocyter; monocyter kan i vävnad utvecklas till makrofager och dendritiska celler som presenterar antigen för det adaptiva immunförsvaret.

Funktionerna hos värdceller är varierande. Neutrofila fagocyterar och dödar bakterier och skadade vävnader. Lymfocyter reglerar och utför det adaptiva försvaret genom att känna igen specifika antigener: T-celler dödar infekterade celler och hjälper till att reglera immunsvaret, B-celler producerar antikroppar och minnesceller ger långvarigt skydd, medan NK-celler angriper vissa virusinfekterade eller tumörceller. Monocyter och deras miffostasion som makrofager och dendritiska celler agerar som fagocyterande celler och som antigenpresenterare.

Livslängden varierar mellan typerna och fysiologiska tillstånd. Vätskecirkulationen sker i blodet men cellerna migrerar till vävnader vid behov via diapedes. Produktion och mognad regleras av cytokiner och tillväxtfaktorer som GM-CSF och G-CSF. Normalt antal vitablodkroppar ligger ungefär mellan 4 och 11 x 10^9 per liter, med variationer vid ålder, kön och hälsa. Ökning kallas leukocytos och minskning leukopeni; särskilt neutrofili och neutropeni har klinisk betydelse vid infektioner och benmärgssjukdomar.