volymnedgångar

Volymnedgångar är ett samlingsbegrepp för tillstånd där extracellulär vätskevolymen minskar och där den intravaskulära blodvolymen reduceras, vilket kan leda till minskat venöst återflöde och i värsta fall systemisk hypoperfusion. Begreppet används främst inom akut-, intern- och anestesiologi för att beskriva hypovolemi och dess kliniska konsekvenser.

Orsakerna är varierande och delas ofta in i tre kategorier: vätskeförlust utan samtidig volymtillförsel (dehydrering vid diarré, kräkningar, feber, svettning eller nedsatt oral vätskekonsumtion), blodförlust vid trauma, kirurgi eller gastrointestinal blödning, samt tredje rummet-förluster vid svåra infektioner/sepsis, omfattande brännskador eller inflammatoriska tillstånd där vätska byggs upp i kroppens vävnader istället för i blodbanan. Läkemedel som diuretika eller vasopressorers påverkan kan bidra till volymnedgångar i vissa situationer.

Patofysiologiskt leder minskat plasmaferfält till lägre preload, vilket minskar hjärtats slagvolym och output. Kroppens kompensatoriska mekanismer involverar sympatikuspåslag, renin–angiotensin-aldosteronsystemet och törstförsvar, men i svåra fall uppstår vävnadshypoperfusion och njurpåverkan.

Kliniska tecken inkluderar hypotension, takykardi, tachypné, oliguri eller anuri, torra slemhinnor och nedsatt hudturgor. Allvarligare fall kan ge förvirring, kyla i extremiteter och tecken på organsvikt.

Diagnostik baseras på klinisk bedömning och laboratorieprov. Viktiga parametrar är vitala tecken, urinproduktion, hematokrit, natrium, kreatinin, lactat och blodgaser samt bildgivande studier vid behov (till exempel ultraljud vid misstanke om volymförlust). Dynamiska tester och flödesmonitorering kan vägleda behandling.

Behandling fokuserar på att snabbt återställa intravaskulär volym och behandla underliggande orsak. Förstahandsval är isotona kristalloider (t.ex. 0,9% natriumklorid eller Ringer-acetat). Vid större förluster eller blödning kan blodprodukter behövas. Behandlingen övervakas genom urinproduktion, blodtryck och klinisk respons, med försiktighet för att undvika vätskeöverskott.