Patofysiologiskt

Patofysiologi, eller patofysiologiskt arbete, avser studiet av de funktionella störningar som uppstår när kroppens normala fysiologiska processer påverkas av sjukdomar eller skador. Det handlar om hur molekylära och cellulära förändringar leder till organismens avvikande funktioner, symtom och kliniska fynd. Patofysiologi skiljer sig från ren fysiologi, som beskriver normala funktioner, och från patologi, som fokuserar på strukturella förändringar i vävnader.

Inom fältet undersöks hur störningar i energiomsättning, vätskebalans, syra-bas-reglering, signalsystem och immunreaktioner bidrar till sjukdomsförloppet. Viktiga teman inkluderar cell- och vävnadsskada, inflammation, autoimmuna mekanismer, hemodynamiska förändringar samt metabola och endokrina störningar. Genom att koppla bakomliggande mekanismer till kliniska presentationer får man insikter som kan förklara varför vissa symtom uppträder och hur sjukdomsförloppet kan utvecklas.

Exempel på patofysiologiska mekanismer är hjärtinfarkt, där syrebrist leder till celldöd och förändringar i hjärtats kontraktilitet; diabetes mellitus, där insulinresistens och hyperglykemi driver vätskebalansrubbningar och långsiktiga komplikationer som mikro- och makroangiopati; eller astma, där bronkial hyperresponsivitet och luftvägsinflammation orsakar obstruktivitet. Dessa mekanismer förklarar symtom som bröstsmärta, andfåddhet och trötthet samt påverkar diagnos och behandling.

Patofysiologi används som grund för klinisk bedömning, diagnostik, prognostisering och utveckling av behandlingar. Den integrerar kunskap från fysiologi, biokemi, immunologi och klinisk medicin för att förutsäga sjukdomsförlopp och förbättra patientvård.