slemhinnor

Slemhinnor, eller mucosae, är fuktiga slemhinnekontakter som bekläder hålrum och kanaler som öppnar mot kroppens yttre miljö. De finns i luftvägarna, matsmältningskanalen, urinvägarna och könsorganen samt på ögats yta. Slemhinnorna har som uppgift att hålla vävnaderna fuktiga och skyddade mot skador samtidigt som de deltar i kroppens försvar mot mikrober.

Strukturmässigt består en slemhinna vanligen av ett epitellager ovanpå en bindvävslamina (lamina propria). I epitelet förekommer celltyper som gobletceller som producerar mucus, samt i vissa vävnader specialiserat epitel som är cilierat eller flerskiktat. Under epitelet finns vanligtvis muskel- eller fascialliknande lager (muscularis mucosae ibland närvarande) och rikligt med lymfoid vävnad som ingår i det mukosa-immunsystemet.

Funktionerna är flera: mucus fungerar som fuktgivare och mekanisk barriär som fångar partiklar och mikrober. Slemhinnorna utsöndrar antimikrobiella ämnen och immunoglobulin A (IgA) via sekret, vilket hjälper till att försvara mot infektioner. De är också involverade i tålig fukt och, i tarmen, i viss absorption av näringsämnen och transport av innehåll.

Vissa slemhinnor kan torka ut vid sjukdom eller läkemedelsbiverkningar (till exempel xerostomi i munnen). De skiljer sig från serösa hinnor, som främst producerar serös vätska, genom att slemhinnorna är konstant fuktiga och ofta rika på mucus.