organsvikt

Organsvikt, eller organvikt, är ett medicinskt tillstånd där ett eller flera organ inte längre klarar sina livsnödvändiga funktioner i tillräcklig grad. Tillståndet kan uppträda akut, ofta i samband med allvarlig sjukdom eller trauma, eller kroniskt, där skadan utvecklas över veckor till månader. Vid akut organsvikt kan flera organ påverkas samtidigt, och begreppet multiorgansvikt (MOF) används då.

Vanliga former är njursvikt (akut njursvikt eller kronisk njursvikt), leversvikt, hjärtsvikt och andningssvikt. Orsakerna varierar och inkluderar sepsis och svåra infektioner, ischemi, traumatisk skada, intoxikationer samt långvariga sjukdomar som diabetes, hypertoni och levercirros. Riskfaktorer är bland annat hög ålder, tidigare organpåverkan, kronisk sjuklighet och exponering för toxiska ämnen eller njur- och leverskador.

Symtomen beror på vilka organ som är påverkade och kan innefatta minskad urinproduktion, svullnad, andfåddhet, trötthet, förvirring eller medvetslöshet. Diagnos grundar sig på klinisk bedömning, laboratorieprov (t.ex. kreatinin för njurfunktion, bilirubin och INR för leverfunktion, laktat) och bilddiagnostik, samt övervakning över tid. Vid misstanke om MOF följer ofta kontinuerlig övervakning av flera organsystem i länspå intensivvård.

Behandling fokuserar på att stabilisera patienten, behandla den bakomliggande orsaken och ge stödjande vård. Åtgärder kan vara dialys vid njursvikt, leverstöd eller levertransplantation vid leversvikt, mekaniskt andningsstöd vid respiratorisk svikt och i vissa fall transplantation eller avancerat livsuppehållande behandling. Prognos varierar kraftigt och är särskilt dålig vid omfattande MOF.

Förebyggande insatser inkluderar tidig behandling av svåra sjukdomar, god infektion- och sepsisvård, samt att undvika nefrotoxiska ämnen och skadlig alkoholkonsumtion när riskerna är höga.