andningssvikt

Andningssvikt är ett tillstånd där andningen inte tillgodoser kroppens behov av syre och/eller inte kan avlägsna koldioxid. Den kan vara hypoxemisk, då blodets syrenivå är låg, och/eller hyperkapnisk, då koldioxidhalten är för hög. Andningssvikt kan vara akut eller kronisk och uppträder i samband med en rad olika sjukdomstillstånd.

Vanliga orsaker inkluderar sjukdomar som försämrar lungfunktionen, till exempel pneumoni, akut respiratoriskt distressyndrom (ARDS), försämring av bakomliggande lungsjukdom som KOL eller astma, samt hjärtproblem som orsakar lungödem. Neuromuskulära sjukdomar som påverkar andningsmusklerna, överdos eller läkemedelsretade hämningar av andningen och postoperativ svikt är också viktiga orsaker.

Symtomen inkluderar svår dyspné, snabb och arbetskrävande andning, användning av hjälpmuskler vid andning, cyanotisk missfärgning av läppar eller hud, samt trötthet och i vissa fall förvirring eller påverkat medvetande.

Diagnostik baseras på arteriell blodgaskontroll (ABG) som kan visa låg pO2 och/eller onormal pCO2 samt syremättnad. Bilddiagnostik som röntgen eller CT kan avslöja bakomliggande lungproblem. Vidare utredning innefattar blodprover, bedömning av respiratoriskt arbetsbehov och oftast övervakning i akut- eller intensivvård. Behandling kan kräva syrgas eller ventilationsstöd, i första hand icke-invasiv ventilation (NIV) och vid behov mekanisk ventilation. Behandlingen riktas också mot underliggande orsak och stödåtgärder som övervakning, vätskebalans, nutrition och fysioterapi.

Prognos varierar beroende på orsak, svårighetsgrad och samtidiga tillstånd. Akuta orsaker kan vara reversibla med rätt behandling, medan kronisk respiratorisk svikt ofta kräver långvarig vård och rehabilitering. Förebyggande åtgärder inkluderar vaccinationer, optimal behandling av kända lungsjukdomar, rökstopp och snabb vård vid tecken på försämring.