slemhalsceller

Slemhalsceller är cellerna som bygger upp slemhinnor, de fuktiga epitel som beklär kroppens hålrum och kanaler som utsätts för miljön. Slemhinnorna finns i luftvägarna, matsmältningskanalen, urin- och könsorganen samt i ögats konjunktiva. Epitelcellerna varierar mellan vävnadstyp: i luftvägarna är det vanligtvis pseudostratifierat cylindriskt epitel med flimmerhår och gobletceller; i magsäcken och tarmkanalen förekommer ofta enkelskiktat cylindriskt epitel med gobletceller; i munhåla, esofagus och vagina återfinns stratifierat skivepitel.

Funktionerna hos slemhalscellerna inkluderar mucusproduktion och fuktning av ytan samt skydd mot mekanisk påfrestning. Gobletcellerna bidrar med mucus som fångar partiklar och mikroorganismer. Flimmerhåren i vissa slemhinnor driver mucus mot svalget så att den avlägsnas. Slemhinnorna har också immunologisk funktion genom sekretoriska komponenter som IgA och antimikrobiella peptider som verkar lokalt.

Patologi och klinisk relevans: slemhinnor kan drabbas av inflammation (t.ex. mucosit eller gastrit), skador efter infektioner, rökning eller kemikalier samt autoimmuna sjukdomar som påverkar torkningen och integriteten hos epitelet, exempelvis Sjögren-syndrom. Växt och funktion i slemhinnor påverkar ofta barriären mot patogener och hela kroppens försvar.

Betydelse: slemhalscellerna är centrala för att upprätthålla fukt, skydd och inledande immunförsvar i kroppens livsviktiga slemhinnor och används även som funktionella markörer i histologiska studier och diagnostik.