histologiska

Histologiska avser allt som rör histologi, läran om vävnaders mikroskopiska uppbyggnad och struktur. Histologi studerar hur celler och den extracellulära matrixen är organiserade i vävnader och hur denna organisation förändras vid normal utveckling och sjukdom. Läran är grundläggande inom medicin, biologi och patologi och används både i undervisning och i klinisk diagnostik för att tolka vävnadsprover.

Arbetsflöde och metoder: Ett vanligt förfarande börjar med fixation för att bevara vävnadens struktur, följt av dehydrering, inbäddning i paraffin och skivning med mikrotom till tunna sektioner. Sektionerna färgas sedan med hematoxylin och eosin (H&E) för att särskilja kärnor och cytoplasma. Övriga färgningar, som PAS eller Masson’s trichrome, används för att framhäva specifika komponenter som bindväv, kolhydrater och kollagen. Immunhistokemi används för att påvisa specifika proteiner genom antikroppar, medan in situ-hybridisering lokalisera nukleinsyror. För snabb diagnostik kan färdiga frysta sektioner användas.

Imaging och teknik: Ljusmikroskopi är den mest använda metoden för histologiska bedömningar. För ultrastrukturbeskrivningar används elektronmikroskopi. Digitalisering av slides möjliggör bildanalys och fjärrdiagnostik samt bidrar till digital patologi.

Användningsområden: Histologiska tekniker används i diagnostik av sjukdomar som cancer och inflammatoriska tillstånd, i bedömning av vävnadsarkitektur efter kirurgiska ingrepp samt i grundforskning för att kartlägga vävnaders utveckling och funktion.

Historia och termer: Ordet histologi härstammar från grekiska histos, vävnad, och logos, lära. I svenskt språkbruk används histologiska och histologiska metoder som adjektiv och substantiv, till exempel histologiska undersökningar eller histologisk färgning.