Epitelcellerna

Epitelcellerna är cellerna som bildar epitelvävnaden, som täcker kroppens ytor och hålrum samt bildar körtlar. Epitelvävnaden består av tätt packade celler med mycket lite extracellular matrix. Den är i regel avaskulär och näring tillförs från underliggande bindväv genom diffusion eller aktiv transport. Epitelcellerna är polariserade med en apikalt belägen yta och en basolateral yta som fäster vid basalmembranet.

Indelningen av epitelvävnad görs utifrån antal cellager och cellform. Ett enkelt epitel består av ett cellager medan stratifierat epitel har flera lager. Former som platt (skivt), kubiskt och cylindriskt förekommer, ibland som pseudostratifierat eller övergångsepitel beroende på vävnadens funktion och placering. Epitel kan även specialiseras till glandulärt epitel för sekretproduktion.

Epitelcellerna vilar på basalmembranet, som avgränsar epitel från underliggande vävnad. De fästs och korslänkas av flera typer av junctioner: tight junctions för att förhindra paracellulär passage, adherens och desmosomer som ger mekanisk hållfasthet, samt gap junctions för cell–cell kommunikation. Epitel är i regel avaskulärt med blodkärl; näring förs genom diffusion från underliggande vävnad.

Funktionerna hos epitel inkluderar skydd, absorption och sekretion samt filtrering i vissa organ. Glandulärt epitel producerar hormonella eller exokrina sekret, och vissa celler har specialstrukturer som mikrovilli eller cilier för ökad yta eller transport. Gobletceller i tarmen och luftvägarna producerar mucus, vilket tillsammans med cilier bidrar till skydd och rengöring. Epitel har ofta hög nybildningstakt.

Vanliga exempel är hudens flerskiktade keratiniserade skivepitel, luftvägarnas pseudostratifierade cylindriska epitel samt tunntarmens enkla cylindriska epitel med mikrovilli. Förändringar i epitel kan ge metaplasier eller dysplasi vid långvarig irritation eller inflammation. Regenerering sker i basalet genom stamceller som delar sig och flyttar uppåt.