vävnadstyp

Vävnadstyp är en kategori som beskriver celler som delar liknande struktur och funktion och som bildar vävnader i multicellulära organismer. Inom människan och andra djur används ofta fyra grundläggande vävnadstyper: epitelvävnad, bindväv, muskelvävnad och nervvävnad. Dessa vävnader organiseras i organ och system och möjliggör skydd, stöd, kommunikation, rörelse och ämnestransport. Vävnader uppstår genom celldifferentiering under embryonal utveckling och kan anpassa sig vid skade- och läkningsprocesser.

Epitelvävnad täcker kroppens ytor och hålrum samt bildar körtlar. Den klassificeras efter antalet cellskikt (enkelskiktat, flerskiktat, pseudostratifierat) och cellernas form (platt, kubisk, cylindrisk). Epitelvävnaden skyddar, reglerar upptag och utsöndring samt deltar i perception och sekretion.

Bindväv ger stöd och sammanbinder vävnader. Den innehåller celler och ett extracellulärt matrix bestående av fibrösa proteiner som kollagen och elastin samt grundsubstans. Typerna varierar från lösa och täta bindvävar till speciella som brosk, ben och blod. Bindväven fungerar som stöd, energireserv och transportväg för blodkärl och nerver.

Muskelvävnad möjliggör rörelse och kraft. Den delas in i skelett-, hjärt- och glatt muskulatur, som varierar i kontroll (frivillig eller ofrivillig) och i cellernas struktur och förmåga att dra ihop sig.

Nervvävnad består främst av neuroner som överför signaler och gliaceller som stödjer funktioner. Den förmedlar sensorisk information, koordinerar muskler och reglerar olika kroppsfunktioner via nervsignaler.

Växtvävnad: I växter används ofta liknande begrepp men vävnadstyperna skiljer sig i detaljer. Grundvävnad, ledningsvävnad (xylem och phloem), epidermis och meristem är centrala kategorier. Vävnader i växter är anpassade för fotosyntes, näringstransport och tillväxt.