påfrestning

Påfrestning är inom teknik ett mått på extra spänning som tillkommer utöver befintligt lasttillstånd och därigenom ökar de interna spänningarna i ett material eller en konstruktion. Begreppet används främst inom mekanik, byggnadsteknik och materialvetenskap för att beskriva hur yttre krafter påverkar komponenter och hur spänningar ska hanteras i design och underhåll.

Påfrestning kan vara statisk eller dynamisk och uppkomma av mekaniska laster, termiska förändringar eller residualspänningar från tillverkning. Orsakerna innefattar vind- och trafiklast, jordbävning eller andra lastvariationer, temperaturskillnader samt processer som lämnar kvar spänningar i materialet. Repetitiva påfrestningar är särskilt viktiga för materialtrötthet.

Konsekvenserna inkluderar ökad deformation, sprickbildning och försämrad livslängd. För höga eller dåligt fördelade påfrestningar kan leda till plastisk deformation eller brott. Design och underhåll syftar till att hålla spänningar inom säkra gränser via lastkombinationer och faktorer, samt genom förstärkningar, förspänningar eller andra åtgärder som minskar överbelastning.

Bedömning görs med analytiska metoder, lastfall, dynamisk analys och mätningar av spänningar, till exempel med strain gauges. Vid återkommande påfrestningar beaktas även sprick­tillväxt och livslängd i underhållsprogram. I praktiken används ofta standarder och riktlinjer som anger säkra spänningsnivåer och hur olika lastkombinationer ska hanteras.