omgivningsljus

Omgivningsljus är den del av belysningen som fyller ett utrymme med ett jämnt, diffust ljus och inte riktas mot specifika detaljer. Det utgör basen i belysningen och gör att färger och konturer uppfattas utan starka skuggor. Omgivningsljus kan vara naturligt eller artificiellt.

Källor: naturligt dagsljus genom fönster eller himmel, artificiell belysning som taklampor, vägglampor och ljuspaneler. Kvalitet beror på spridning, färgtemperatur och ljusstyrka. Diffust ljus med hög färgåtergivning ger en trogen bild av färger och material.

Mätning och påverkan: Ljusstyrka anges i lux vid en given yta; färgtemperatur mäts i kelvin. För låg omgivningsljus ökar ögontrötthet, för hög ljusnivå kan orsaka bländning och dålig kontrast. En balanserad blandning av omgivningsljus och riktat ljus ger komfort och funktion.

Användning: Inom arkitektur, inredning, scenografi och museer används omgivningsljus som basbelysning. Inom fotografi och film bidrar det till rumslighet och exponering och minskar behovet av starka direkta ljuskällor.

Design och teknik: modern styrning inkluderar dimning, reglering av färgtemperatur och automatisering via sensorer för anpassning efter tid på dygnet eller närvaro. Relaterade begrepp är arbetsbelysning, accentbelysning, dagsljus och bländningshantering.