bländning

Bländning är en sensorisk upplevelse av obehag och ibland nedsatt synförmåga som uppstår när starkt ljus träffar ögat och sprids i näthinnan. Den vanligaste källan är direkta ljuskällor som solen eller bilens strålkastare, men bländning uppkommer också vid reflektioner från snö, is, vatten eller blanka ytor. Hur stark bländningen känns beror på ljusets intensitet, dess vinkel i förhållande till ögat och ögats anpassningstillstånd.

Det finns två huvudtyper av bländning: discomfort glare och disability glare. Discomfort glare kännetecknas av obehag, överkänslighet och upplevelse av minskad kontrast utan nödvändigtvis stor påverkan på synskärpan. Disability glare innebär faktisk försämrad synförmåga så att det blir svårt att urskilja föremål eller läsa detaljer trots att ljuset är lika starkt.

Orsakerna till bländning inkluderar direkta ljuskällor som solen och bilarnas strålkastare, samt reflektioner från snö, vatten eller våta eller glansiga ytor. Faktorer som påverkar svårighetsgraden är ljusets intensitet, ljusets vinkel mot ögat, pupillstorlek (större i mörker) och åldersrelaterade förändringar i ögat som ökad spridning av ljus genom grumlingar i hornhinnan eller linsen.

Bländning påverkar vardagen och trafiksäkerheten genom sämre syn, minskad kontrast och längre reaktionstider. Den mäts ofta genom subjektiva bedömningar och olika luminans- eller kontrastbaserade tester. Förebyggande åtgärder omfattar användning av solglasögon med god UV-skydd, anti-reflekterande beläggningar på glas och bättre ljusdesign i miljöer samt åtgärder i fordon som riktning och justering av strålkastare och användning av visir eller vindrutebeklädnader med antireflex.