markförändring

Markförändring avser förändringar i markens yta, struktur, kemiska sammansättning eller biologiska mångfald över tid, liksom förändringar i hur marken används och betjänar ekosystemtjänster. Begreppet omfattar både naturliga utvecklingsprocesser och människodrivna förändringar som påverkar markens funktioner, som vattenbalans, näringstillgång och、生 habitatförhållanden.

Drivkrafter och processer

Naturliga processer som erosion, vittring, sedimentation och klimatvariation påverkar markens yta och sammansättning. Människans aktiviteter leder ofta till mer påtagliga markförändringar genom avverkning, jordbruk, dränering och vattenreglering, urbanisering, infrastrukturbyggande och gruvdrift. Dessa förändringar kan ske snabbt vid byggande och utbyggnad eller över längre tid genom förändrad markanvändning.

Metoder och övervakning

Markförändringar studeras med fjärranalys, satellitbilder och flygbilder, samt fältobservationer. Vanliga metoder inkluderar change detection och markklassificering i kombination med geografiska informationssystem (GIS). Hydrologiska och ekosystemmodeller används för att uppskatta hur ändringar i markytan påverkar vattenbalans, jordens kolinnehåll och livsmiljöer.

Effekter

Påverkan kan vara bred och sammanflätad: förändrad avrinning och erosion; förändringar i fukt och jordstruktur; påverkan på kolcykeln och växthusgasutsläpp eller upptag; habitatförändringar och nedgång i biologisk mångfald samt ändrade risker för översvämningar och torka.

Åtgärder och mål

Hållbar markförvaltning, återställning av våtmarker och erosionskontroll är vanliga åtgärder. Integrerad planering syftar till att balansera ekonomiska, sociala och miljömässiga mål samtidigt som markens långsiktiga funktioner skyddas.