fjärranalys

Fjärranalys är en samling metoder för att samla in och tolka information om jordytan och atmosfären utan direkt kontakt med objektet. Genom att analysera elektromagnetisk strålning som reflekteras, transmitteras eller fluoresceras används olika sensorer och våglängder för att härleda egenskaper som markanvändning, vegetationstillstånd eller fukthalt.

Sensorer delas ofta in i passiva och aktiva. Passiva sensorer fångar naturlig strålning, särskilt i det synliga och nära infraröda spektrumet, och används ofta i multispektrala och hyperspektrala bilder. Aktiva sensorer sänder egen energi och mäter återreflektioner, exempelvis radar (SAR) och LiDAR, vilket möjliggör datainsamling oberoende av väder eller dagsljus.

Plattformar och data samlar in information under olika omständigheter. Satelliter ger stor geografisk täckning och återkomsttid, flygplan kompletterar med högre upplösning, och drönare tillhandahåller mycket hög detaljrikedom över mindre områden. Vanliga data täcker optiska sensorer (multispektrala och hyperspektrala) samt radarsensorer och LiDAR.

Bearbetning och analys omfattar radiometrisk och atmosfärisk korrigering, georeferering och bildsammansättning. Analysmetoder inkluderar klassificering, statistiska modeller, tidsserier och maskininlärning inom GIS för att producera kartor och indikatorer.

Användningar inkluderar kartläggning av markanvändning och jordbruk, skogsövervakning, miljöövervakning, vattenkvalitet, kustnärlig övervakning, katastrofriskbedömning och infrastrukturövervakning. Begränsningar består av atmosfäriska störningar, blandning i pixlar, varierande upplösning och kostnader för data och tolkning.